Stoffes Race

Så kom då den stora dagen man väntat på. Äntligen var det dags att få tävla på den beryktade Ironman-distansen på Lanzarote.


04:40 ringde klockan och det var dags att kliva upp och slå på kaffebryggaren. Som alltid mådde jag ganska dåligt på morgonen, vet inte vad det är men det har alltid varit ångestfyllt och svårt för mig att få ner mat på morgonen inför en viktig tävling. Lyckades ändå få i mig kaffe, några mackor och äggröra. Efter frukost smörjde vi in oss och knallade bort till starten...


Preppade cykeln med flaskor och bars, pumpade däcken, gick på toa och krängde sen på mig våtdräkten. 15 minuter innan start knallade vi ner till stranden och hoppade i vattnet och började värma upp. Hittade sedan en riktigt bra startposition, jag, Pelle och Mattias från SPIF stod ganska långt fram i sub 65 min gruppen.


När starten gick var det bara att döna på ner mot vattenbrynet, några delfinhopp och sen fick man slåss för att hålla sig levande och ovan vattenytan under någon minut. Sen lugnade det sig väl inte direkt men man kunde i alla fall börja ägna sig mer åt simning. Gick ut rätt hårt och simmade på i bra fart. Solen började gå upp, var en helt fantastisk upplevelse. Efter att ha rundat de två bortre bojarna kände jag att det var dags att sänka tempot något. Upp på stranden och sen ner i vattnet igen för ett andra varv. Benen kändes något sega. En bit in på andra varvet började jag må lite dåligt på grund av allt saltvatten jag svalt. Körde ändå på mot bortre vändbojorna och nu var det lite mer plats i vattnet, ungefär samma fart på de flesta simmare runt omkring en. Efter att ha vänt kändes det bra och jag ökade lite. Tyvärr mådde jag sämre av fartökningen. Började få lite spytendenser och mådde allmänt illa. Började bli lite yr till och med. Insåg att det kanske inte bara var allt vatten jag svalt, jag kanske höll på att bli sjösjuk. Drabbades av lite panik vid denna insikt. Hur skulle cyklingen gå nu? Skulle jag tvingas sitta vid min cykel och vänta på att må bra igen? Slog bort tankarna och sänkte farten. Sänkte frekvensen och tog ut armtagen rejält, tittade in mot land vid andning och ner i botten under draget för att försöka fokusera blicken. Som tur var hjälpte detta lite, blev i alla fall inte sämre. Och nu var det bara 500 m kvar av simningen. Kändes surt att behöva sänka farten men i ärligheten namn tappade jag nog inte så mycket tid på detta. Väl uppe ur vattnet försvann illamåendet helt vilket var en otrolig lättnad. Skymtade även klockan och insåg att jag simmat på en låg 58'a vilket kändes kul och bra. Av med våtdräkten från överkroppen och upp mot tältet på pigga ben. Ryckte min påse och in i tältet. Av med mössa, simglasögon och våtdräkt. På med racebälte och solglasögon. Blev även insmord över axlarna. En inte helt perfekt insmorning skulle det visa sig på kvällen...


Upp från tältet till min cykel, en ganska lång löpning genom hela växlingsområdet då min cykel stod parkerad nästan längst fram. Ur med propparna som jag glömt kvar i öronen, starta cykeldatorn, på med hjälmen och sen full fart ur målområdet för att hoppa upp på sadeln och trampa iväg. 


Ut ur stan, lätta växlar, låg effekt. Många som tryckte på men jag hade en plan. Starta lite lungt, sedan 190-200 watt på platten och max 240 under klättringarna. Blev omkörd av många cyklister första halvtimmen, bl.a. en viss Per Ericsson. Men det lugnade sig snart med cyklister som susade förbi. Klättringen upp mot Yaiza var snabbt avklarad, denna sträcka kunde vi. Sen bra fart men låg ansträngning ner mot havet. Vägen mot El Golfo längs med havet var sjukt vacker men allt för kort, snart vände det upp mot Yaiza igen. Bort mot Timanfaya, eller "Fire Mountains" som de kallas. En lång, lång raksträcka med många krön men trots det hela tiden klättring. Och motvind denna dag. Men efter uppförsbacke kommer nedförsbacke. Lanzarote ser ganska platt ut på håll, med några få vulkantoppar här och där. Men på cykel upplever man det på ett annat sätt. Det är antingen uppför eller nerför på denna ö, aldrig platt. Och när det är uppför + motvind går det långsamt. Men ner mot La Santa gick det undan. Och snart skulle halva cyklingen vara avklarad. I Teguise stod folk och hejade på en, mycket folk ute. Lätt att trycka på lite mer då. Ganska brant genom hela byn. Men El Haria och Mirador del Rio väntade. Och de gjorde ingen besviken. Vid den första toppen (som nåddes efter en sjukt trög klättring) täckte molnen den högsta punkten, äntligen lite fuktigt och kyligt. Och vackert. Plockade på mig nya flaskar med Vitargo på special-aid stationen, flaskor som jag lämnat in på morgonen. Sen bar det av nedför och jag hamnade bakom danska proffset Tine Holst, som ställde sig upp och svankade inför varje serpentinsväng. En trevlig syn förvisso, men jag hade bråttom och blåste förbi. Genom en by till och sen den gruvliga klättringen upp mot Mirador del Rio. Lyckades här fastna på en bild på Lava Magazines hemsida.




Efter Mirador del Rio var det rejäl nedförskörning. Första kilometern ner var vägen ruskigt skakig, men sen blev det bättre och man kunde skicka på. Toppfart 76,2 km/h utan att trampa säger väl en del. Lite scary dock med 90 mm framhjul och kastvindar från sidan, men jag höll mig på banan. På vägen tillbaks söderut var det svagt uppför men nu med vinden i ryggen vilket gjorde att det gick ganska bra tack vare diskhjulet, innan sista klättringen upp mot Teguise igen. Det var här nånstans, efter 5 timmar på cykeln, som jag började få ont i magen. Hade svårt att ta upp all vätska och hade pissat två gånger redan. Satt upp lite mer när jag hade vinden i ryggen, och lyckades få bort det mesta av mitt magont. Drack totalt 4,5 flaskor på cyklingen så drygt 3 liter vätska under 6 timmars cykling. Inte supermycket men allt saltvatten jag drack under simingen kan ha spelat in...


På vägen ner mot Puerto del Carmen körde jag förbi Pelle och in genom stan var det en fantastisk stämning. Ur med fötterna ur skorna och sen bromsa in och hoppa av innan växlingsområdet började. Behövde bara springa 50 meter eller så med cykeln, sen släppte jag den till en funktionär, supersmidigt. Rycka sin påse och sen in i tältet.


Av med hjälmen, på med kepsen. Pelle kom inspringandes och satte sig mitt emot. Smörja in fötterna snabbt med Bodyglide (hade redan preppat strumporna invändigt), på med strumpor och skor. Detta samtidigt som en funktionär smörjde in mig ordentligt med solskydd. Ner med allt i påsen, ut ur tältet, kasta påsen till en funktionär, vrida fram nummerlappen och sen var det dags att börja kuta.


Kändes riktigt bra. Även om det var varmare än vi trodde det skulle bli så kändes det riktigt lätt och fint första kilometrarna. Vet inte exakt hur varmt det var men när vi på morgonen hade promenerat till starten vid 5:30 så var det 24 grader i skuggan. Definitivt varmare nu. Och ingen skugga.


Låg inte mer än 50-100 meter bakom Pelle ut från tältet och tappade nog inte mer än ytterligare 100 meter ut till vändpunkten förbi flygplatsen, detta efter ca 1 mil. Klockade första kilometern på exakt 4:30 och andra på 4:32 eller nåt sånt, helt enligt plan! Kändes kanon. Tyvärr var det lite tråkig löpning längst bort på utsidan av flygplatsen, så det var riktigt skönt att få vända tillbaka och veta att här kommer jag inte behöva springa igen. Kändes en el men ändå helt okej i benen efter första varvet och det var en grym stämning vid varvning. Men jag kände att jag började bli varm. 



Hade direkt från start kastat 5-6 muggar vatten över mig vid varje station, de var placerade med ungefär 2 km mellanrum. Vid första vätskestationen hade jag fått ren coca-cola, men efter det fick jag utspädd cola i lite olika koncentrationer. Kändes inte riktigt bra då jag visste att jag hade problem med att ta upp vätska, men energi behövde jag.

Vid vändpunkten på andra varvet, efter ungefär 25 km tror jag, kom så krampkänningarna. Man springer hela tiden med en känsla av att krampen aldrig är långt borta, men nu gav den sig till känna på riktigt i höger baksida. Försökte härifrån lägga om löpstilen lite för att spara på just denna muskel, tyvärr fungerar det inte helt problemfritt då man bara lägger över belastningen någon annanstans. Så härifrån var det en kamp att hela tiden kunna springa. Försökte med allt, kortare steg, längre steg, högre knän, lägre knän, mer frånskjut, mindre frånskjut. Problemet var bara att benen inte riktigt ville. Tvingades stanna och stretcha ut baksidorna 6-7 gånger under resterande del av löpningen. Försökte äta mig ur min kramp med gel och mer cola. Magen strejkade men benen var ett värre problem. Sista varvet var tufft, gick genom varje vätskestation vilket hjälpte en hel del men statusen på benen försämrades hela tiden när jag sprang. Var riktigt tufft, insåg att jag skulle missa 10:30 men det betydde inte så mycket längre. Även om det var tufft och jobbigt och man avundades de som var på väg mot mål när jag var på väg ut mot vändpunkten så ville man inte fly undan, man ville genomföra hela loppet. En speciell känsla.


Så kom då äntligen målbanderollen men jag kunde tyvärr inte njuta speciellt mycket av ögonblicket, var bara så grymt skönt att få gå i mål och slippa springa mer på ett tag... I mål på 10:43:22 till slut. Mådde vid det här laget riktigt dåligt. Ska bli kul att se finisherbilderna eftersom jag låg och spydde utanför sjukvårdstältet några sekunder efter att de togs. Väldigt proffsigt arrangemang, fick en bädd att slå mig ner på, en vacker sköterska tog av mig skorna, en annan vacker sköterska tog blodprov och satte in en påse dropp. Fick några filtar över mig eftersom jag låg och skakade lite. Mådde snart väldigt mycket bättre... :)






Splittar: 58:09 / 4:15 / 5:59:15 / 4:35 / 3:37:09


Detta får vi göra om!

3 kommentarer:

  1. Härlig rapport och Grattis till en Fantastisk premiär på distansen. Du kommer bara att bli starkare och klokare för varje tillställning. Kanon Bra kämpat!!!

    SvaraRadera
  2. Riktigt göttigt grabbar! Känner mig peppad att om inte köra, så vart fall att läsa trevliga racereports. Din första IM med de splittarna är riktigt grymt. Du blev väl näst bästa svensk med?

    Satt med datorn på i lördags och hörde speakern ropa ut Jidetoft men såg er tyvärr aldrig.

    mvh SImon

    SvaraRadera
  3. Grymt jobbat! Kul att följa när man sitter här lönnfet framför datan.

    /Adelsund (Kristian var visst redan taget)

    SvaraRadera