Mot Hawaii

Kalmar Ironman tog halva Lanza12 till Hawaii. Så resan dit kommer att skrivas vidare om på pelleman.blogspot.com.

Pelle 9:07:49

8a i h40 och 62 totalt. Rm silver i min klass. Imorgon vet jag om det räcker till hawaii.

Chippad

Då är allt klart o bara att ladda inför morgondagen. Om tolv timmar blir det att gå ner till växlingsområdet igen och invänta starten. 12 timmar spänd väntan. Kanske får en ny våtdräkt levererad under tiden, vore kul. 12 timmar väntan och en ny våtdräkt - också ett fredagsmys. Resten av grejerna hänger och väntar på mig, cykeln uphängd o inplastad och chippet på mina nyrakade ben.




Torsdag kväll

Då är vi framme och inkvarterade i litet rum. Ägnar kvällen åt finjusteringar.


Mot Kalmar

Då är vi på rull. Fyra triathleter i två bilar med sex cyklar på taket och nio hjul i  bagaget. Dä ä gött  mä prylsporter.

Kalmar startnummer

Lanzatolvs startnummer till på lördag är:

1477 Kristoffer Jidetoft M25-29
1270 Per Ericsson M40-44

Går att följa på ironman.com under ironmanlive på lördag.

Pelles Raceplan

Då är man inne i Ironmanveckan och allt känns bra. På lördag klockan 7 smäller det för start och 16:15 smäller det troligen för mål, om allt vill sig väl. Har funderat lite vad man ska ha för måltid på lördag och och kommit fram till att 9:15 är vettigt, lite kaxigt men ändå vettigt.
Simmar på 1 timme, hade drygt 58 min på Lanzarote och borde klara av samma på lördag. Kalmarsund bjuder på lite jobbigare simning, men har blivit starkare i axlar o armar under sommaren så det borde ta ut varandra.
Cykeln på 5:10. Körde på 5:15 ifjol och nu har jag snabbare cykel och lite bättre förberedd så skulle kunna komma ner mot fem timmar. Körde halva sträckan i Sövde på 2,24 och det kändes bra. I Arvika drog jag 4 mil på 1:02. Så farten finns i benen, bara jag håller hela sträckan och det ej är för kraftig vind så kan jag nog krypa under fem timmar. Men då jag hoppas kunna springa riktigt snabbt i år kan det vara bra att spara benen något. Så tiden blir helt enkelt mellan 5 och 5:10.
Löpning. Detta är den stora utmaningen. Målet blir 3 timmar. Öppnar på 4:10  min/km tempo och hoppas det håller vägen ut. På Lanzarote körde jag maran på 3:18 så det blir att putsa detta rejält, men då var cyklingen klart hårdare och vädret riktigt varmt, så sista milen var krampen nära och fick sänka tempot. Tror ej det blir 30 grader i Kalmar så då kan man hålla krampen stånd och därmed kunna pressa sig lite mer.

Jo, det funkar att köra på 9:15. Räcker det då för att kvala? Preliminärt så är det 6 slots till Hawaii. M40 är en erkänt stark klass så det kommer nog krävas under 9:30 för att komma med. Några svenskar har jag koll på och det är omkring 5 stycken som jag kommer få slåss med. Christian som slog mig i Sövde blir svår att göra något åt, så vill nog peka ut honom som favorit, men de övriga kan man nog utmana.
Ska bli kul på lördag. Nu blir det lite lättare träning för att röra på kroppen, på torsdag rullar TSOK karavanen till Kalmar och på lördag strax efter 16 vet jag hur det gått. 

Riksmästarens race report

Då är man bäst i Sverige bland 40-44 åringar i triathlon på olymisk distans - skönt. Tävlingen startade 8 på söndag morgon i Arvika. Vet ej varför man valt denna okristliga starttid? Den sanna och lite tråkiga förklaringen är nog för att hinna starta masters, damseniorer och herrseniorer under en dag i olika starter. Men varför 8 på morgonen, kanske för Scandic var sponsor och ville ha hotellnätter? Eller att vi i mastersklassen går ju ända upp till 75-åringar, och vid den åldern käkar man ju lunch vid 8 - typ. Men det är ju samma för alla så bara att sätta klockan på halv sex och drömma sött.

Sim 1500m 23:16 + T1 00:56
Simning två varv i Glafsfjorden. Lite kul, för detta vatten mynnar ut i byälven som rinner förbi mitt barndomshem (det är så vi pratar i mastersklassen) i Säffle, alltså samma vatten jag badat i de flesta sommardagar under min uppväxt - måste vara ett gott tecken. Simningen flöt på bra, var runt tolfte plats i varvningen. Bra drag i armtagen och fint flyt. Andra varvet tappade jag kanske någon plats i min lilla klunga men inget att orda om. Upp till T1 växlingen men sprang glatt förbi min cykel. Vad händer? Är jag full? Näe, drack iofs en öl igår kväll men den borde vara ur kroppen. Är jag sinnessvag? Kanske, ligger väl lite i sinnessvaghetens natur att man ej kan diagnostisera det på sig själv. Men borde ta kraftigare uttryck än att springa förbi sin cykel. Likaså om man vore helt tokig, skogstokig. Nej, psykoanalysen får vänta till senare, jag är nog bara lite överladdad. Vände tillbaka till min hoj (tappade ca 2 sec på detta, inte mycket att orda om) och drog på hjälm o skor och iväg.

Cykel 40 km 01:02:15 + T2 00:30
Cykeln kändes bra om än väldigt kallt innan glafsfjordens vatten lämnat mig. Drog om en konkurrent omgående och ytterligare en på första varvet. Den senare körde åter om mig på andra varvets början, jag klämde mig om honom efter några kilometer i backen upp mot vändpunkt och på hemvägen drog han förbi igen. Vi hade ju blivit lite kompisar nu så ropade något glatt till honom. Beslöt mig att ej köra om igen utan ligga kvar bakom honom, 10 meter bakom honom, men tappade detta ut på sista varvet. Hemvägen på sista fick jag även se tre konkurrenter köra om mig, deras startnummer skvallrade vi var i samma klass så jag ökade lite så inte allt för stor lucka skulle få växa till. Gick bra, in i växlingen som kanske 15:e totalt och 6:a i klassen. T2, min favoritväxling gick strålande. Ur skorna innan man hoppar av cykeln, barfota löpning till min plats där jag hänger upp hojen, av med hjälmen, på med skorna och iväg. Tog in på mina klasskompisar i växlingen och ut på löpningen var jag i samma klunga som dem.

Löpning 10 km 34:29
Hade tänkt öppna lugnt på löpningen men då jag hade en del konkurrenter runt mig drog jag på. På första varvet hade jag kommit upp till en andraplats och ledaren var inom räckhåll. På andra varvet tog jag även honom och vid varvningen kunde speakern intyga det jag trodde - jag ledde H40 klassen. Gött. Tror jag låg femma total. Ut på sista varvet såg jag Micke Thoren framför mig och ökade takten något. Även om vi ej är i samma klass vore det ju en fin skalp. En km från mål kom jag ikapp honom och nu var det bara Pasi Salonen (M45) och Fredrik Haglund (M35, som lagat en punktering på cyklingen) framför. Inte mycket att göra på en km så jag sprang sista biten och njöt över mitt kommande guld.

Totalt 2:01:23
Skön känsla hela vägen. Snabbast löptid av alla i masters, och slog mig in bland triathlon mästarna Fredrik Haglund i M35, Pasi Salonen M45 och Michael Thoren M50. Inte mycket att klaga på en dag som denna helt enkelt. Nu en månad kvar till Kalmar och formen känns bra, och är uppenbarligen helt OK. Får bli två veckors hård träning nu och sedan trappa ner lite till den 18 Augusti - Yihaaaa...

Guldmedalj

Lanzatolv bar nu bärgat en guldmedalj i M40 olympisk. Mer info kommer inom kort

Kraftprovet

Har man kört kraftprovet och det gick bra. Knappt minuten långsammare än förra året och fyra platser sämre. Startade starkare än i fjol, 15e man vid konsum (4.5km), var nog lite för hårt, men man måste chansa ibland.

Nu 15 timmar kvar till RM och det känns helt ok. Lite stela ben sitter jag med min cykel och väntar på buss, sj svek oss så nu blir det ersättningbuss. Sägs det, väntat sjuttio minuter men ingen buss.

Tävlingshelg

Då är det dags för tävlingshelg, kraftprovet idag o RM i triathlon på söndag. Återhämtningen borde funka, kanske bara lite stel i vaderna. Största orosmomentet är resan till arvika, hoppas Saaben håller och cykeln får plats,fällbart baksäte fanns ju ej på denna variant.


Sövde Halv Ironman

Då har det tävlats i den skånska myllan i Sövde Halv Ironman. Och det gick bra, kom in på en andraplats i klassen M40 på nytt personligt rekord 4:20:51.
Det började dock struligt för oss efteranmälda, när vi checkade in fick vi ett provisoriskt nummer, när sedan alla normalt anmälda hämtat sitt startkuvert skulle de kvarvarande ges till oss. Men det tog tid att få ut kuverten, starten flyttades fram en halvtimme och vi väntade och väntade. Jag satte mig på en pall och väntade, vet ej om det stod klagomur brevid mig eller jag hade ett allvetande utseende. Ni vet som allvetaren i Allers, som kan allt - bara det rör kungafamiljen. Han har ingen aning om hur snabbt det tar för ljuset att färdas från jorden till mars; men om kungafamiljen skulle resa på semester till Mars - i ljusets hastighet - kommer svaret direkt. Nåja, där satt jag och en kvinna kom fram och undrade var vätskan på löpningen ska langas?
-Ingen aning, sa jag.
-Men vi måste ju få vätska, det är ju 21 km vi ska spinga, bla bla bla, malde hon på.
-Jo, jag tror vi kommer få vätska, avslutade jag.
Sedan kom nästa nervösa triathlet:
-Ska kläderna ligga till höger eller vänster om cykeln?.
-Ingen aning, sa jag.
Och nästa:
-Min garmin är helt död, vad kan ha hänt, jag laddade den ju, eller gjorde jag det, nä kanske har jag glömt det, kan det vara slut på batteri, eller är den trasig?
-Ingen aning, sa jag, min vana trogen, reste mig och köade för nummerlapp och funderade på vad kungen skulle gjort om hans Garmin dött? Tillslut ropade de upp mig, fick chip och en handskriven nummerlapp, gjord av en sönderklippt bordsduk. Kändes fashionabelt på något vis, synd de ej broderade in nummret, 404 i korsstygn, det hade varit riktig klass på tävlingen i så fall. Nåja, fick cykeln på plats, på med våtdräkt och sedan fast i nästa kö, avprickning för sim. 5 min kvar till start och köar? Nåja, löste sig tillslut, han simma några hundra meter uppvärmning, radade upp mig på startlinjen. Tuuuuuuuuuuuuuut, starten gick - rejält försenat.

Simning 1900m, 30:25 + T1 1:30
Inga problem att komma iväg på simningen och fältet spreds ut rätt så snabbt. Var lite orolig sedan slagsmålet på lanzarote, men här flöt det på riktigt fint. Krockade med någon ibland, men det var mer av en vänskapskram än hatat man kände i atlanten. En fykantsbana i lite krabb sjö då det blåste en måttlig västvind. Vid varvningen räknade jag in mig och låg runt en 12 plats - kul. Försökte dra på lite mer andra varvet och tog två placeringar till.
T1 var lite strulig men ingen katastrof ändå visade det sig jag låg bland de främsta i T1 tid.
Cykel 9 mil, ca 2:24:41 + T2 0:51
Ute på cykeln och tryckte på rejält från start, började med 3 km i medvind där jag dundrade förbi 3 konkurrenter, sedan ner till söder vändpunkt genom ett böljande landskap och sidvind, sedan uppåt förbi Sövde airport i sidvind, lite motvind mot norra vändpunkt. Tillbaka mitt emellan vändpunkterna vänder man in för varvning. Första varvet går bra, skönt drag i pedalerna och kullarna går att pressa sig över. Sidvinden ger en bra extra skjuts. Andra varv lite jobbigare, det böljande landskapet verkar växt till sig till berg och sidvinden mer tagit form av motvind. Och varför ligger alla vändpunker i nerförsbacke så man får bromsa bort att energi man samlat på sig? Tappar lite andra varvet och omkörd av tre cyklister mot slutet. Cyklingen gick bra 90km på 2:24:41 ger drygt 37km/h - gött. T2 går bra, bara lämna hojen, på med skor och iväg. Andra snabbast tid av alla - gött.

Löpning 21km, ca 1:23:31
Fyra varv på fem km bana. Börjar på skogsstig, sedan grus, lite asfalt och avslutar på gräs. Rikigt kul bana. Öppnar starkt och lyckas ta tre konkurenter på T2 byte och första 200m löpning. Sedan mest ensam på första varvet. Lyckas ej se ledaren i H40, den fantasiske Christian, men trycker på i rätt hårt tempo. Andra varvet fyller det på med löpare så lite svårt att veta vilka man har att kämpa mot. När jag varvar sista gången går vinnaren imål på rätt exakt fyra timmar. Försöker öka sista varvet för att komma under 4:20 men lyckas inte riktigt. Springer dock under 4min/km tempo så får man vara nöjd med.


Riktigt kul tävling trots strulig start. Cyklingen var rätt kuperad men ändå skön. Blev 10:a totalt och 2:a i hårda H40. Christian är grym, då han vann alla grenar (även om jag tog T1 och T2), jag blev trea i alla grenar och slagen med dryga 9 minuter. Vet ej hur jag ska lyckas slå honom??
Och just det, man fick vätska på löpningen 2ggr per varv, man hade kläderna söder om sin cykel och Garmin hade bara slut på batteri - tror jag. Man är ingen fulländad allvetare ännu.

Nice 2013

Lanzatolv kanske blir Nicetretton. Ett stort antal Trollhättans SOK triathleter höll möte i veckan och man beslöt att köra Nice IM 2013. Hittils är en handfull anmälda men fler lär tillkomma. Hur lanzatolv gör är oklart, målet är ju fortfarande att köra IM Hawaii och klarar man ej att kvala i Kalmar får man väl försöka igen, och varför ej i Nice. Klarar man kvala till Hawaii kan man ju köra igen, bara för det är så kul!

Tävlingsdags

Då är det dags för mig, Pelle, att dra på tävlingskläderna igen för en tuff vecka. Nu på söndag blir det Sövde ½IM i Skåne. Ska bli kul, har ej kört den förut. En del starka namn i M40 klassen så ska bli skoj att se var man slutar. Hoppas på guld, satsar på pallplats och en tid under 4:20. Sedan hem o fira semster för att om en vecka köra kraftprovet och två dagar senare RM i Olympisk distans i Arvika. Även här siktar jag på pallplats, och även här starka kort i startfältet. Ska som sagd bli intressant att se hur man ligger till, har ju inte blivit så mycket tävling senaste tiden men träningen flyter på bra, riktigt bra.

Segerchampagne

Exite tog seger på butlers triathlon. Nice! Två femtedelar av laget var lanzatolv, resten var Patric, Johan och Askham.


En vecka senare

Då är det en vecka sedan målgång på Lanzarote, iofs även en vecka sedan starten, men den är ju dock drygt 10 timmar längre bort, så målgången refererar jag till. Kroppen börjar återhämta sig och träningslusten svår att hålla tillbaka. Lite komiskt är det jag kroppsligt haft mest problem med efter hemkomst är de skador jag drog på mig vid benrakning. Livsfarlig syssla, i varje fall man väljer att göra det med Supermecados billigaste rakhyvlar. Nåja, idag blev det ett pass på tempohojen, mest för att känna på det. Lite vemodigt att nolla cykeldatorn, 180.27 km visade den. 180 km magiskt. Imorgon blir det simning, sista passet med Turbinerna denna säsong, ska bli kul att se vad chefstränare Aida satt ihop för pass. Avslutar säkert med lagkapp, eller 100m medley på tid - great!

Jag förstår eran oro, kära läsare, över vad som ska ske med Lanza12 framöver. Nu är ju våran IM Lanzarote genomförd och våran intermittenta blogg har ju inget att berätta om, vad gäller Lanzarote. Men vi kämpar vidare med triathlon och båda är nu anmälda till Ironman Kalmar 18 augusti. Då ska kvalet till Hawaii ske. Den analytiska av oss gjorde en koll på svenskar som kört både Lanza och Kalmar samma år, i medel blev de drygt 10% snabbare i Kalmar. Det lovar gott, riktigt gott, även om det finns en del statistiska brister i denna analys. Dessutom lite andra tävlingar innan och efter dess, SM i Arvika och på Tjörn kommer säkert besökas av hela eller delar av Lanza12. Sedan Kraftprovet, midsommarsprinten och andra triathlon.

Närmast är det Trollhättans stolthet, Butlers Triathlon. Vi är titelförsvarare och kommer kämpa för att ej släppa vinstchampagnen till någon konkurrent. I år tävlar vi som Exite och har en något ändrad laguppställning då Ola valt att satsa på karriären. Så tillsammans med Patric Johansson, Johan Levin och Johan Andersson kommer vi ge järnet. Och givetvis blogga om detta och mycket annat.

Simträning







Dags att återgå till triathletens grå vardag med lite simträning.

Stoffes Race

Så kom då den stora dagen man väntat på. Äntligen var det dags att få tävla på den beryktade Ironman-distansen på Lanzarote.


04:40 ringde klockan och det var dags att kliva upp och slå på kaffebryggaren. Som alltid mådde jag ganska dåligt på morgonen, vet inte vad det är men det har alltid varit ångestfyllt och svårt för mig att få ner mat på morgonen inför en viktig tävling. Lyckades ändå få i mig kaffe, några mackor och äggröra. Efter frukost smörjde vi in oss och knallade bort till starten...


Preppade cykeln med flaskor och bars, pumpade däcken, gick på toa och krängde sen på mig våtdräkten. 15 minuter innan start knallade vi ner till stranden och hoppade i vattnet och började värma upp. Hittade sedan en riktigt bra startposition, jag, Pelle och Mattias från SPIF stod ganska långt fram i sub 65 min gruppen.


När starten gick var det bara att döna på ner mot vattenbrynet, några delfinhopp och sen fick man slåss för att hålla sig levande och ovan vattenytan under någon minut. Sen lugnade det sig väl inte direkt men man kunde i alla fall börja ägna sig mer åt simning. Gick ut rätt hårt och simmade på i bra fart. Solen började gå upp, var en helt fantastisk upplevelse. Efter att ha rundat de två bortre bojarna kände jag att det var dags att sänka tempot något. Upp på stranden och sen ner i vattnet igen för ett andra varv. Benen kändes något sega. En bit in på andra varvet började jag må lite dåligt på grund av allt saltvatten jag svalt. Körde ändå på mot bortre vändbojorna och nu var det lite mer plats i vattnet, ungefär samma fart på de flesta simmare runt omkring en. Efter att ha vänt kändes det bra och jag ökade lite. Tyvärr mådde jag sämre av fartökningen. Började få lite spytendenser och mådde allmänt illa. Började bli lite yr till och med. Insåg att det kanske inte bara var allt vatten jag svalt, jag kanske höll på att bli sjösjuk. Drabbades av lite panik vid denna insikt. Hur skulle cyklingen gå nu? Skulle jag tvingas sitta vid min cykel och vänta på att må bra igen? Slog bort tankarna och sänkte farten. Sänkte frekvensen och tog ut armtagen rejält, tittade in mot land vid andning och ner i botten under draget för att försöka fokusera blicken. Som tur var hjälpte detta lite, blev i alla fall inte sämre. Och nu var det bara 500 m kvar av simningen. Kändes surt att behöva sänka farten men i ärligheten namn tappade jag nog inte så mycket tid på detta. Väl uppe ur vattnet försvann illamåendet helt vilket var en otrolig lättnad. Skymtade även klockan och insåg att jag simmat på en låg 58'a vilket kändes kul och bra. Av med våtdräkten från överkroppen och upp mot tältet på pigga ben. Ryckte min påse och in i tältet. Av med mössa, simglasögon och våtdräkt. På med racebälte och solglasögon. Blev även insmord över axlarna. En inte helt perfekt insmorning skulle det visa sig på kvällen...


Upp från tältet till min cykel, en ganska lång löpning genom hela växlingsområdet då min cykel stod parkerad nästan längst fram. Ur med propparna som jag glömt kvar i öronen, starta cykeldatorn, på med hjälmen och sen full fart ur målområdet för att hoppa upp på sadeln och trampa iväg. 


Ut ur stan, lätta växlar, låg effekt. Många som tryckte på men jag hade en plan. Starta lite lungt, sedan 190-200 watt på platten och max 240 under klättringarna. Blev omkörd av många cyklister första halvtimmen, bl.a. en viss Per Ericsson. Men det lugnade sig snart med cyklister som susade förbi. Klättringen upp mot Yaiza var snabbt avklarad, denna sträcka kunde vi. Sen bra fart men låg ansträngning ner mot havet. Vägen mot El Golfo längs med havet var sjukt vacker men allt för kort, snart vände det upp mot Yaiza igen. Bort mot Timanfaya, eller "Fire Mountains" som de kallas. En lång, lång raksträcka med många krön men trots det hela tiden klättring. Och motvind denna dag. Men efter uppförsbacke kommer nedförsbacke. Lanzarote ser ganska platt ut på håll, med några få vulkantoppar här och där. Men på cykel upplever man det på ett annat sätt. Det är antingen uppför eller nerför på denna ö, aldrig platt. Och när det är uppför + motvind går det långsamt. Men ner mot La Santa gick det undan. Och snart skulle halva cyklingen vara avklarad. I Teguise stod folk och hejade på en, mycket folk ute. Lätt att trycka på lite mer då. Ganska brant genom hela byn. Men El Haria och Mirador del Rio väntade. Och de gjorde ingen besviken. Vid den första toppen (som nåddes efter en sjukt trög klättring) täckte molnen den högsta punkten, äntligen lite fuktigt och kyligt. Och vackert. Plockade på mig nya flaskar med Vitargo på special-aid stationen, flaskor som jag lämnat in på morgonen. Sen bar det av nedför och jag hamnade bakom danska proffset Tine Holst, som ställde sig upp och svankade inför varje serpentinsväng. En trevlig syn förvisso, men jag hade bråttom och blåste förbi. Genom en by till och sen den gruvliga klättringen upp mot Mirador del Rio. Lyckades här fastna på en bild på Lava Magazines hemsida.




Efter Mirador del Rio var det rejäl nedförskörning. Första kilometern ner var vägen ruskigt skakig, men sen blev det bättre och man kunde skicka på. Toppfart 76,2 km/h utan att trampa säger väl en del. Lite scary dock med 90 mm framhjul och kastvindar från sidan, men jag höll mig på banan. På vägen tillbaks söderut var det svagt uppför men nu med vinden i ryggen vilket gjorde att det gick ganska bra tack vare diskhjulet, innan sista klättringen upp mot Teguise igen. Det var här nånstans, efter 5 timmar på cykeln, som jag började få ont i magen. Hade svårt att ta upp all vätska och hade pissat två gånger redan. Satt upp lite mer när jag hade vinden i ryggen, och lyckades få bort det mesta av mitt magont. Drack totalt 4,5 flaskor på cyklingen så drygt 3 liter vätska under 6 timmars cykling. Inte supermycket men allt saltvatten jag drack under simingen kan ha spelat in...


På vägen ner mot Puerto del Carmen körde jag förbi Pelle och in genom stan var det en fantastisk stämning. Ur med fötterna ur skorna och sen bromsa in och hoppa av innan växlingsområdet började. Behövde bara springa 50 meter eller så med cykeln, sen släppte jag den till en funktionär, supersmidigt. Rycka sin påse och sen in i tältet.


Av med hjälmen, på med kepsen. Pelle kom inspringandes och satte sig mitt emot. Smörja in fötterna snabbt med Bodyglide (hade redan preppat strumporna invändigt), på med strumpor och skor. Detta samtidigt som en funktionär smörjde in mig ordentligt med solskydd. Ner med allt i påsen, ut ur tältet, kasta påsen till en funktionär, vrida fram nummerlappen och sen var det dags att börja kuta.


Kändes riktigt bra. Även om det var varmare än vi trodde det skulle bli så kändes det riktigt lätt och fint första kilometrarna. Vet inte exakt hur varmt det var men när vi på morgonen hade promenerat till starten vid 5:30 så var det 24 grader i skuggan. Definitivt varmare nu. Och ingen skugga.


Låg inte mer än 50-100 meter bakom Pelle ut från tältet och tappade nog inte mer än ytterligare 100 meter ut till vändpunkten förbi flygplatsen, detta efter ca 1 mil. Klockade första kilometern på exakt 4:30 och andra på 4:32 eller nåt sånt, helt enligt plan! Kändes kanon. Tyvärr var det lite tråkig löpning längst bort på utsidan av flygplatsen, så det var riktigt skönt att få vända tillbaka och veta att här kommer jag inte behöva springa igen. Kändes en el men ändå helt okej i benen efter första varvet och det var en grym stämning vid varvning. Men jag kände att jag började bli varm. 



Hade direkt från start kastat 5-6 muggar vatten över mig vid varje station, de var placerade med ungefär 2 km mellanrum. Vid första vätskestationen hade jag fått ren coca-cola, men efter det fick jag utspädd cola i lite olika koncentrationer. Kändes inte riktigt bra då jag visste att jag hade problem med att ta upp vätska, men energi behövde jag.

Vid vändpunkten på andra varvet, efter ungefär 25 km tror jag, kom så krampkänningarna. Man springer hela tiden med en känsla av att krampen aldrig är långt borta, men nu gav den sig till känna på riktigt i höger baksida. Försökte härifrån lägga om löpstilen lite för att spara på just denna muskel, tyvärr fungerar det inte helt problemfritt då man bara lägger över belastningen någon annanstans. Så härifrån var det en kamp att hela tiden kunna springa. Försökte med allt, kortare steg, längre steg, högre knän, lägre knän, mer frånskjut, mindre frånskjut. Problemet var bara att benen inte riktigt ville. Tvingades stanna och stretcha ut baksidorna 6-7 gånger under resterande del av löpningen. Försökte äta mig ur min kramp med gel och mer cola. Magen strejkade men benen var ett värre problem. Sista varvet var tufft, gick genom varje vätskestation vilket hjälpte en hel del men statusen på benen försämrades hela tiden när jag sprang. Var riktigt tufft, insåg att jag skulle missa 10:30 men det betydde inte så mycket längre. Även om det var tufft och jobbigt och man avundades de som var på väg mot mål när jag var på väg ut mot vändpunkten så ville man inte fly undan, man ville genomföra hela loppet. En speciell känsla.


Så kom då äntligen målbanderollen men jag kunde tyvärr inte njuta speciellt mycket av ögonblicket, var bara så grymt skönt att få gå i mål och slippa springa mer på ett tag... I mål på 10:43:22 till slut. Mådde vid det här laget riktigt dåligt. Ska bli kul att se finisherbilderna eftersom jag låg och spydde utanför sjukvårdstältet några sekunder efter att de togs. Väldigt proffsigt arrangemang, fick en bädd att slå mig ner på, en vacker sköterska tog av mig skorna, en annan vacker sköterska tog blodprov och satte in en påse dropp. Fick några filtar över mig eftersom jag låg och skakade lite. Mådde snart väldigt mycket bättre... :)






Splittar: 58:09 / 4:15 / 5:59:15 / 4:35 / 3:37:09


Detta får vi göra om!

Damage report

Andra dagen efter ironman och det blåser starka vindar, tur inte loppet gick idag. Nöjda packar vi cykellådor och ojar oss över våra stridsskador. Bägge med stela ben,  Pelle med blåsor under tår, tre tånaglar som vill lämna kroppen och en väldigt röd fläck på ryggen, Stoffe med samma röda nyans på ovansidan sina händer. Dämpar smärtan med aloe-vera, sägs hjälpa mot allt ont. Kanarieöarnas svar på 5-56. Solbränna, magsmältning, tåjams, rostlösning, dåligt jäst bröd, despoter, muskelvärk... allt, och ändå sitter vi här och ojar oss insmorda i denna mirakeltintur?

Pelles Race Story

Då är det dags att sammanfatta gårdagen. Kan väl börja med att säga jag är nöjd trots att mitt mål att kvala till Hawaii är 17 minuter bort. 10:23 som sluttid är ändå helt OK. Det var en varm och blåsig dag så det är nog så bra jag är idag. Vill jag bli snabbare måste jag bli bättre cyklist.

Sim 59:45
Innan start tog vi en liten uppvärmningstur i havet vilket gjorde vi fick gå in i startfållan framifrån, så när starten gick stod vi i tredje led - riktigt bra. Några meters löpning på stranden, ner i vattenbrynet och ett graciöst hopp ner i vattnet. Sen började helvetet, det var ett slagsmål till första bojen; folk drog i en, tryckte ner en, simmade över en, slog en i skallen. Brukar ju vara lite tökigt i början på simning, men detta var krig. Paniken började komma - fick inte luft - några tag bröstsim men blev bara värre - ner i crawl - någon hänger i mina ben, ett par kraftiga benspark och det är löst - snart framme vid rundboj - aargh. Efter rundning sökte jag mig till ytterspår, lite bättre där men fortfarande trångt. Halva första varvet avklarat och nu kunde man börja fokusera på sin egen teknik. Långa drag, andning var tredje, sök några fötter att ligga efter. Upp till varvning, rätta till glasögon och på det igen. Första varvet 28:57 andra 30:48.

T1 4:47
Lång löpning upp från stranden, hämta cykelpåse och in i ombytestält. Sunshinegirls smörjer på solkräm när jag drar på nummerlapp och av med våtdräkt, sen ut och springa igen. Upp på vägen, in på bajamaja, ut på vägen, hämta cykel, fram till startlinjen and off-they-go.

Cykel 5:57:57
Skönt att vara på hojen. Vet banan är tuff så min plan är ta det lugnt i branta uppför men trycka på i platten och lätta backar. Kör om Kristoffer efter en dryg mil. Första 70 km går bra, riktigt bra - allt pekar på en tid runt 5: 30. Men sen kom tröttman, och fegheten. Efter att nästan blåst av vägen vid en utförskörning blev jag feg. Feg utför och trött uppför är ingen vinnande cykling. Kan ta att spanjorer och tyskar kör om mig i uppförsbackar, men när även danskar studsar förbi känns det surt. Europas plattaste land och de är snabbare än jag - suck. Upp till Haiza är dödande, serpentiner och motvind. Vändpunkten känns skönt men utförsköran därifrån nästan lika jobbig, sidvind och bitvis dålig asfalt. Kärringen Per rullar försiktigt i 70 km/h. Piggnar som sagt till efter ett tag och kan börja plocka lite folk igen. Sista 15 km är nerför till vxl området. Kristoffer kör om mig, men lyckas hålla bra tempo, fegheten är delvis övervunnen.

T2 03:20
Dags att springa med cykel igen. Efter några hundra meter tar en funktionär hojen och jag springer vidare och hämtar löppåse. In i tältet och där sitter Kristoffer. Snacka lite med honom, på med skor och byter glasögon, sen iväg igen.

Löpning 3:17:25
Yes, ute och springa. Solen gassar och en stark sidvind. Kommer snabbt in i lagom tempo och maler på. Vätska stationerna blir tre muggar vatten, en med nåt gött och två vatten till. Vatten över mig, de göttiga i mig. En gång per varv får man gel. Första varvet drygt nio kilometer till vändpunkt, känns bra. Tillbakavägen likaså. Nästa varv är drygt 5 km känns ännu bra, likaså vändpunkten. Börjar tjockna till med folk och samma mängd vatten svårt att få tag på. Mitt mål är att aldrig gå, inte ens i stationerna. Blir lite krockar och annat, bland annat en unge som försökte bryta sig över min väg.  Men, aldrig gå, aldrig gå. Plockar positioner, kommer till och med upp mig i damklassen. Sista varvet nu, lika långt som nästsista men benen klart tyngre, krampen nära, undviker höga lyft av fötterna vid trottoarkanter o annat och mantrat gäller än; aldrig gå. Sista vändpunkt och påväg hem, skönt.  Ökar sista 3 och lyckas ta en klasskämpe. Haha, snart i mål. Nice. Haha, nu i mål supernice.

Ergo


Då är man i mål och nöjd. Cyklingen gick inte enligt plan men är pga bristande träning i denna diciplin. Med dagens form hade jag inte kunnat göra det bättre. Supernöjd, 15 i min klass, 105 totalt. En litet besök i sjukstugan för omplåstring (tiggde efter drop men nekades), sedan vatten, smörgås, massage, öl, paella, vatten, öl, päron och hem.

Top Gun

Laddar med nötter och Top Gun. Timmar kvar till start, går upp kvart i fem, lite frukost, går ner till starten, kollar hojen, på med våtdräkt och sen dj-vlar. "We feel the need, the need for speed".

Några bilder till...

Alltid kul med bilder.

Bike Check In

Så, då har vi varit och checkat in cyklarna samt "Bike" och "Run" påsar för T1 och T2. Fantastiskt många vackra, fina, dyra, kolfiberskapelser i ett enda stort myller. Fick även bekräftat att det blir 2 kvalplatser till Hawaii i 25-29 och 7 platser i 40-44.




Det krävs en Ironman för att steka bacon i bar överkropp

Löpbanan

Sista turen på cykeln klar för att kontrollera allt sitter som det ska. Tog den på bortre delen av löparbanan så nu kan vi alla sträckor. Ut från växlingsområdet börjar det svagt uppåt på Puerto del Carmens paradgata. Sedan lite ner, upp, ner, upp och ner. Lite varierande längd på backarna men de kommer kännas. Man lämnar paradgatan och  ut på strandpromenaden till vändpunkt. Tre varv, första långt drygt 18 km, de två andra kortare. Känns som smart upplägg, i starten är man pigg, nästan halvvägs första varvet, andra varvet får man vända tidigare - skönt. Sista varvet är man nästan i mål. Vätska varannan km, och div gött bla gel. Pratade med en triathlet igår som körde Nice IM. Han tog en gel vid varje station, totalt 20, tyckte det var lite överdrivet.

Postparty

Nu är vinnarskumpan inhandlad och lagd på kylning för vårt post race party. Alla som går i mål är ju vinnare, men det finns bara en segrare i varje klass. Bjöd in brudarna på BH-bikes till vår fest. "Great" sa dom "What's up?".
"Ja", sa vi, "Tänkte ta ett glas vin och slicka våra sår!". Dom lät skeptiska till denna tillställning. Kanske bara vill festa med segrare?


Följ oss under tävlingens gång

Okej, här kommer lite info kring tävlingsdagen...


Startnummer för tävlingen är:
Pelle - 863
Stoffe - 293


Simstarten går 07.00 lokal tid, vilket betyder 08.00 hemma i Sverige. 


T1 (växling från simning till cykel) är en ganska lång historia. Upp från vattnet - genom duscharna - hitta sin blåa cykelpåse - in i T1-tältet - av med våtdräkt, simglasögon och badmössa - på med glasögon och nummerlappsbälte - bli insmord med solskydd av funktionärerna - lämna T1-tältet - dumpa cykelpåsen - springa upp från stranden till huvudgatan - hitta cykeln - knäppa på hjälmen - ta cykeln och springa ut ur växlingsområdet - dags för cykling!


Cyklingen har vi ju redan avhandlat i ett tidigare inlägg...


T2 (växling från cykel till löpning) är lite smidigare. Nu har växlingsområdet bytt skepnad något och fått tightare cykelställ där en funktionär står redo att fånga din cykel. Så... Hoppa av cykeln innan växlingsområdet börjar - spring in med cykeln och ge den till en funktionär som står vid "ditt" cykelställ - ta din löppåse - spring in i T2-tältet - av med hjälmen, på med strumpor, skor, keps, stoppa på sig gels, ja vad man nu har för rutiner - ut ur tältet - dumpa löppåsen - starta löpningen!


Löpningen är tre varv på en vändbana som går längs med havet, man springer till en vändpunkt och sen samma väg tillbaka. Det är faktiskt lite upp och ner första kilometrarna närmast växlingsområdet men sen blir det plattare. Första varvet är lite längre, 18,66 km. Sen är det två varv à 11,80 km. Vid varje varvning får man ett armband så att man själv och framför allt funktionärerna kan hålla koll på när man får gå i mål. Kommer va en underbar känsla att få gå i mål om man lyckas med det. Inte säkert att löpningen kommer kännas underbar hela vägen dock...




Det skall gå att följa våra passeringar under dagen via ironmanlive.com på något sätt. De tider som skall tas är:


Swim check-in
Swim start
Swim split (halvvägs)
Swim finish
T1
Bike start
Bike split (vet inte exakt vart detta är)
Bike finish
T2
Run start
Run lap 1
Run lap 2
Run lap 3
Finish


Ironman Lanzarote är även kval till att få köra Ironman World Championships på Hawaii senare i år. Exakt antal kvalplatser för varje age-group kommer anslås kl 15.00 idag vid växlingsområdet.


Har räknat lite på egen hand och jag tror det kommer hamna på 2 kvalplatser för 25-29 (99 tävlade) och 6 kvalplatser för 40-44 (367 tävlande). Så det är konkurrens om platserna...

Förberedelser

Nu börjar man känna i kroppen att det vankas tävling... Ska känna lite på cykeln idag för att väcka kroppen efter gårdagens vila.

Kallare

Nästan att man fryser nu på morgonen när man vant sig vid riktig värme. Men det är nog ganska optimalt för oss nordbor som vill prestera imorgon...

Cykelbanan

Cykelbanan på Lanzarote är en riktigt fin bekantskap. 2550 höjdmeter skall avverkas under 18 mils cykling. Som prognosen ser ut nu verkar det hamna mellan 5-7 m/s vind på lördag. Inte vindstilla men det kan bli värre så vi håller tummarna för att det stannar där. 


Landskapet kanske inte är det vackraste på jorden men det är verkligen speciellt. Grönt är inte en dominerande färg här. Några bilder från dagens tur i vår Citroen. Inte heller den speciellt vacker. Men speciell.


Banan kan beskrivas hur avancerat som helst eller väldigt enkelt; antingen går det upp eller ner, antingen högsta växeln eller lägsta, och alltid omgiven av lava. Lava som sandstrand, lava som grus, lava som odlingsbar jord, lava som stenar som säkert även husen är byggda av i de byar vi kör igenom eller lava som den kom ut från djävulens röv. Ibland har de till och med byggt små murar av lavasten, en halvmeter höga, troligen för att stoppa cykeln men skicka cyklisten ner för ett 100m stup, in i en kaktus eller bara få hen(!) att lämna asfalten ett tag. Men vägarna är fina för det mesta, cyklingen kommer bli skön.




















En tur till CLS

Ja, vi var idag på Club La Santa som ligger på västra sidan av ön, i en by med samma namn. Vi körde även resterande del av cykelbanan på vägen dit, men mer om det i ett senare inlägg. 


Väl på plats hämtade vi i alla fall ut varsin ryggsäck vid registreringen innehållande nummerlappar, tidtagningschip, badmössa, kartor, reklam m.m. I samband med detta fick vi även varsitt snyggt armband i guld som sedan dess pryder våra handleder. Armbandet behöver vi bl.a. för att identifieras som tävlande vid växlingsområdet på fredag när cyklarna skall lämnas in, och på lördag när det är dags att tävla.







Efter detta tog vi oss en titt vid mässområdet, inte superimponerande kanske men det är alltid kul att kolla på snabba och dyra prylar. Pelle köpte nya skor. Efter lunch inne i La Santa byn var det dags för pre-race mötet. Sedan var det relax vid poolen innan pastapartyt drog igång.






Sen drog vi hem i vår cittra.