Mot bakgrund av förra inlägget (där jag kort nämnde att man skall försöka hitta en aerodynamisk position på cykeln) tänkte jag dela med mig lite av vilka saker som har betydelse när man vill hitta en så snabb position som möjligt på cykeln.
Luftmotstånd skapas när en kropp (exempelvis en triatlet på cykel) rör sig genom ett medium (i detta fall luft) med en hastighet. Vad som då sker är helt enkelt att lufttrycket ökar framför kroppen, och minskar bakom kroppen. Det är skillnaden mellan dessa två storheter som skapar kraften som verkar bakåt, mot suget. Visuellt kan man tänka att man dras bakåt av undertrycket, snarare än att pressas tillbaka av övertrycket. Därav engelskans uttryck drag. Principen kan enkelt bevisas genom att studera naturen. Hur ser en fisk ut? En fågel? En stor tvärsnittsyta framtill relativt en extremt liten tvärsnittsyta baktill. Hemligheten består alltså i att minimera tryckskillnaden samtidigt som man skapar förutsättningen för mediet att passera kroppen på ett så mjukt och följsamt sätt som möjligt. Den naturliga följdfrågan blir; åt vilket håll skall man egentligen montera takboxen på biltaket?
Utöver denna princip vill man även eftersträva laminär strömning runt kroppen, vilket förenklat verkar enligt principen att ju fortare någonting färdas, desto smalare och mer utsträckt kommer det behöva vara om luften skall ”hinna med” att passera utan att börja tumbla runt (turbulens). Det är också av betydelse hur ytan ser ut strukturellt. Ytstruktur är helt klart en faktor som bidrar till motståndets storlek (minskad eller ökad turbulens). Se det som friktion, det är anledningen till att det finns tempodräkter i speciella material och att det gick fortare att simma med så kallade hajdräkter. Så, raka benen helt enkelt. Inom aerodynamik kan man grotta ner sig rejält men det tycker jag inte att vi behöver göra nu, eftersom jag lovade ett kortare inlägg denna gång.
Så, vad kan vi då påverka? Kan vi träna våra vader så att de blir mer droppformade? Det kanske inte är omöjligt men det finns definitivt andra delar (enligt mig) att justera som ger mer per investerad tid. Här följer tre tips:
- Grovt förenklat skall överkroppen vara så horisontell som möjligt.
- Samtidigt skall huvudet vara placerat framför, inte ovanför överkroppen.
- Hjälmen skall inte sticka upp.
Här följer en bild på Frederik Van Lierde och Sebastian Kienle som jag gjort, i ett försök att illustrera detta:
Sebastian (till höger) har en nära nog perfekt horisontell linje mellan huvud, bröst och mage. Han pressar ner hakan mot styret vilket placerar huvudet i en mycket bra position framför bröstkorgen. Visserligen har han en yta bakom hjälmen, men där är hjälmen väldigt smal och dessutom har hans Scotthjälm ett system där ventilationsluften som passerar inuti hjälmen släpps ut just där vilket minskar undertrycket. En mycket bra position, som han håller under väldigt stor del av sina lopp!
Frederik sitter mycket mer upprätt, och fångar betydligt mer luft mot överkroppen, dessutom blickar han framåt på ett sätt som gör att huvudet/hjälmen sticker upp. Sammantaget blir det en större yta fram som skapar övertryck, och en större yta bak med undertryck. En liten detalj här som kan vara värd att nämna är att Frederik inte har en lika lång strut på sin hjälm. Detta är bra om man t.ex. vet att man tittar ner på styret i perioder. En strut sticker då upp och skapar massa luftmotstånd helt i onödan. Har man en strut så skall den ligga slickad mot ryggen hela tiden.
Något annat man bör tänka på? Ja, det finns det faktiskt, ur ett biomekaniskt perspektiv… När man fäller överkroppen framåt/neråt så sluter man också höftvinkeln likt en fickkniv. Detta får effekter; man kan tappa kraft i pedaltrampet, man kan överbelasta vissa muskelgrupper och det kan bli svårare för magen att ta hand om mat och vätska. En del av lösningen blir att skjuta fram sadeln, med bibehållen sadelhöjd relativt pedalens nedersta läge. Då öppnar man upp höften, men styret måste då följa med framåt, annars blir positionen väldigt kompakt och ihoptryckt. Nu lägger man istället mer vikt över framhjulet, så det är en avvägning man får göra - balansen mellan aerodynamik och komfort.
Det finns en grundregel som man kan utgå ifrån vad gäller styrets inställningar… Ta ett kort på dig själv på cykeln i profil, dra sedan ett streck mellan höftled-axelled-armbågsled-handled. Vinkeln mellan dessa streck bör inbördes vara ungefär 90°.
Kom ihåg, vi är alla olika och det viktigaste är att hitta en position som är komfortabel och som strukturellt bär upp din kropp utan att du behöver spänna dig. Men, vet man inte var man skall börja, så kan detta vara en bra utgångspunkt.
Så, det var en kort inlägg om hur man hittar en aerodynamisk cykelposition. Generaliserande och grovt förenklat men förhoppningsvis användbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar