Väntans tider...

Vi har blivit lovade vårt bagage idag. Inom två timmar ska det anlända utanför vår lägenhet. Vi lagar frukost och har precis sopat rent golvet här inne, så att prylarna ska känna sig välkomna.

Mitt i bilden står vår Volkswagen Up! som vi plågade runt ön igår.

Man tager vad man haver...

...eller så köper man nytt, eller så tager man vad man köpt. Ska försöka tydliggöra detta. Airberlin fortsätter frakta vårt bagage runt Kanarieöarna; i förrgår Berlin, igår Las Palmas, idag Gran Canaria. Inatt sägs det landa på Lanzarote. Så för att få rört lite på benen fick det bli ett löppass idag, i vad som fanns. P i nyköpta löpskor, K i nyköpta sneakers. Båda i surfskjorts och bar överkropp, sedan ut på löpbanan. Kändes bra, varmt men bra. Rätt många triatleter springer runt här i tävlingsdräkter men tror vår undercover klädsel ej lurade dem från att se oss som medtävlare då vår kroppsbyggnad avslöjade att vi är konkurrenter.

Sedan en biltur på cykelbanans norra del, den brutala delen. Hårt kuperad och kaktuskantade serpentiner inger respekt. Kuperat även övriga delar, men det är ju ingen nyhet. Imorgon ska delar av banan provcyklas, bara bagaget kommer.

Påtvingad vila

Vårat bagage är enligt säkra källor på Las Palmas, ska komma imorgon enligt senaste rapporten. Ärligt talat; lite frustrerande. Så idag blev inget tränat, utan lever livet som turist. Sol och bad helt enkelt, och titta på alla lyckliga triathleter som har våtdräkt, cykel och löpkläder de sprätter runt i. Om de visste hur lyckliga de var!

Framme

För första gången i våra liv blev vi uppropade i högtalartelefonen på en flygplats. Detta på grund av en väldigt kort transfer i Berlin. Följden av det korta stoppet blev tyvärr att allt bagage nu är saknat, och vi vet inte när vi får det...

Men vi är inte ledsna för det, ty här skiner solen och Pelle har investerat i ett par nya pilotbrillor från Ray-Ban inför lördagens race, spegelglas.

Efter att ha finkammat de flesta klädaffärer längs huvudgatan har vi även kommit till insikt att löpningen inte är helt platt. Men det är samma för alla och löpningen är vi starka på båda två.

Nu skall vi till marknaden i Teguise, hoppas även få vårat bagage någon gång under dagen...

Dags att dra söderut

Imorgon flyger vi äntligen ner till Lanzarote. Vi skall försöka uppdatera bloggen under veckan, beror dock lite på hur internetuppkopplingen fungerar på ön.


Annars skall tävlingen gå att följa på www.ironmanlive.com när det är dags. Lördag 19 maj kl 8.00 Svensk tid springer vi ut i havet med en härlig dag framför oss. Startnummer 293 för Kristoffer och 863 för Pelle.


Film från förra årets simstart.

/K

2 veckor kvar...

Det närmar sig!! Snart skall man äntligen sättas på prov efter månader av träning. Var i torsdags uppe på Cykelcenter och hämtade kartonger till cyklarna. Det börjar kännas att det snart är dags att ta flyget ner…

Sprang ett millopp i onsdags, mest för att få ta i lite grann en gång innan tävlingen. Var inte förberedd på något sätt och benen kändes inte speciellt lätta, men sprang ändå in på en hög 36'a vilket får ses som klart godkänt. Fanns några riktiga raketer med, Mikael Ekvall sprang på 30:20 vilket snabbt tar ner en på jorden om man inte redan befinner sig där. 

Förra helgen körde jag även ett testpass. 83 km cykel följt av 20 km löpning. Cyklingen bestod av tre varv och där körde jag väldigt jämnt. Diffade som mest en knapp minut mellan varvtiderna. Sedan var det dags för löpningen, startade i 4:30 fart ut på en vändbara. 1 km ut, 1 km in. 10 varv. Efter 2 varv tittade jag inte mer på klockan utan körde bara på i ett kontrollerat och bekvämt tempo och drack någon mun cola vid varje varvning. Snittade totalt 4:20 pace utan att ta ut mig helt vilket känns lovande.

Det är lite småfix kvar inför resan… Tävlingskläderna är fortfarande på tryckeriet, vi kommer tävla i Trimtexkläder. Jag kommer låna ett något grundare framhjul då mina 90 mm känns väl djupa för Lanzarote som kan vara rejält blåsigt. Har fått på rätt utväxling i alla fall, det blir 53/39 och 12/27 på tävlingsdagen.

/K

Tävlingsdebut

Då har debuten för året skett, och det blev löpning i Trollhättan. För två veckor sedan avgjordes den lokalt ökända, ca 14 km långa, terrängtävlingen Edvinsleden Trailrun 4 (http://www.aktivoresjo.se/). En rolig träningstävling i stundtals högalpin terräng runt Trollhättan. Hela Lanza12 var på startlinjen och efter mål var vi båda nöjda med premiären. Pelle kom in på en sjätteplats (1:02.17) och Kristoffer nia (1:03:48). Lite surt var för Pelle att han tappade fjärdeplatsen sista kilometern in mot mål, oförmögen att hänga på två orienterare som studsade förbi honom nerför trapperna mot Olidanstationen. Det sura för Kristoffer kom natten efter målgång iform av magsyra som en vinterkräksjuka tvingade honom att smaka på.

Pelle på upploppsrakan, bekymrad över att nyligen förlorat en fjärdeplats och dåligt rakad.

Kristoffer på samma raka, bättre rakad och väldigt glad.

Nästa tävling blev också löpning TIF-terrängen. Då Kristoffer firade att han har ett år kvar till trettio fick Pelle själv visa upp sig. Och det gick bra, en seger, och första segern någonsin i klassen M40. Loppet gick tre varv på något knixiga stigarna på Knorren. Lite trögstartad men efter halva första varvet var tempot uppe och han kunde avancera i startfältet. De tre varven gick fort och jämnt och slutade på 21:40. En mycket stor andel av TSOKs triathleter visade upp sig denna dagen, och två guld gick till klubben. Nyss nämnda M40 och urstarka Anneli Hilmersson i K40.

Slutsatsen blir att det är skönt säsongen har startat. Löpträningen har gett resultat och den känslan man ville ha i kroppen sex veckor innan man hoppar i vattnet runt kanarieöarna verkar vara på god väg. Nu gäller det bara att få cyklingen att kännas lika bra.
\P

Vintern biter sig fast

Dags för en liten uppdatering. Har haft en vilovecka och passade på att både flyga iväg en liten sväng samt överleva en förkylning... Men, nu är jag åter tillbaks i träning. Tidigare under veckan körde jag 2 tester på trainern igen och efter två månader ser jag ut att ha ha ökat min tröskel med 7-8 procent ungefär. När man tränar med effekt så tycker jag att det ibland kan kännas som utvecklingen står still och varje pass upplevs ungefär lika jobbigt. Då känns det skönt att få ett kvitto på att saker och ting bevisligen går åt rätt håll. Sen kan man ju tillägga att jag kör 10 pass i veckan en bra vecka, och då är det bara 3 cykelpass.

Igår var det dags för ett nytt distanspass på cykel följt av ett kort löppass. Efter ganska många dagar med riktigt fint vårväder kunde man ju ge sig fan på att man skulle vakna upp till några centimeter snö som lagt sig så fint… Inledningsvis lätt snöfall som övergick i ett lätt duggregn som dock gav med sig ganska snart. Men efter snö kommer tö och det blev en ganska blöt tur även utan fortsatt nederbörd.

Nu låter det kanske som jag klagar men det gör jag absolut inte. Jag var tacksam! Man lär sig uppskatta saker efter drygt 4 blöta timmar i sadeln. Full känsel. Torra kläder. Varm mat. Sällskap. Allt detta är ganska bra saker.

Väderprognosen för de kommande 14 dagarna ser dock ganska lovande ut.

/K

Smultronstället

Riksväg 44 öster om Trollhättan, mellan Smärgels kurva och Norra Björke för att vara exakt. Idag bjöds det på kraftig motvind, snöfall och tung trafik. Efter 3,5 timmar i sadeln. Kissenödig.

Svårslaget.


/K

Björn Andersson

Tänkte försöka författa några rader om Björn Andersson som har hjälpt mig med träningen sedan en tid tillbaks. Vi satte oss ner i början av november och tog ett snack om min idrottsliga bakgrund, tidigare träningsmängd, resultat, mål och hur mycket tid jag var beredd att lägga ner på triathlon.

Med ett sargat knä hade jag under sommaren försökt läsa på så mycket som möjligt om träning, och framför allt hårdpluggat Joe Friel's "The Triathlete's training bible".

Björn berättade om sin syn på träning och prestation. Vissa saker stämde inte riktigt överens med vad jag läst… Så jag frågade och jag fick svar. Ganska snart tyckte jag att det mesta nog lät logiskt ändå, även om jag var lite osäker inför hur jag skulle svara på träningen. Jag fick snart mina första veckoscheman och det började rulla på. Jag började jobba lite på min position på cykeln och så snart effektmätaren damp ner i brevlådan körde jag två tester. Utifrån det beräknades min funktionella tröskel (FTP) som i princip all min cykelträning utgår från. Även löpningen förändrades och varje pass fick ett syfte.

En stor fördel med att ha Björn som tränare är att det hela tiden finns en dialog. Allt anpassas efter mina förutsättningar. Jag har mina styrkor men jag har också mina svagheter som jag behöver jobba lite mera med. Och det är viktigt hur jag känner mig efter varje pass. Jag tror inte det finns några magiska träningsmetoder. Vad jag tror det handlar om i slutändan, är kontinuitet, att vara frisk och att köra på efter ens egen kapacitet och förutsättningar. I mitt fall har vi kunnat stegra träningen, det finns en progression och det har fungerat och kroppen svarar på träningen. Och det är väl kanske det som är grejen? Målet är ju inte att träna så mycket som möjligt. Målet är att träningen skall fungera så att man hela tiden utvecklas och blir bättre. Hade det fungerat lika bra om jag fortsatt träna på egen hand? Jag tror inte det. Jag är övertygad om att det hade sett annorlunda ut och vissa saker vet jag att jag aldrig skulle provat på egen hand.

Något som jag inte ägnade speciellt mycket tankeverksamhet åt på förhand var skillnaden mellan träning och tävling. Själv har jag varit ganska dålig på att träna under tävlingsliknande förhållanden. Att exempelvis veta hur mycket man klarar av att äta och dricka under olika förhållanden. Något som är extremt viktigt under en Ironman. Det har jag verkligen fått upp ögonen för efter alla våra samtal och mail. Men mer om det senare…

Är det någon som tycker detta låter intressant och vill ta kontakt med Björn så har han en hemsida för sin coachingverksamhet: http://bjornandersson.se

Rekommenderas varmt!

/K 

Erbjudande från Life

Jag köper D-vitamin under vinterhalvåret och jag misstänker att det är därför jag hamnat på Life's maillista. Idag fick jag ett mail med följande erbjudanden:

• Vinn biljetter till Vårruset! "Den 2 maj är det premiär för Vårruset…"
• Vitaminer för kvinnor. "Multikvinna innehåller 12 vitaminer och 10 mineraler…"
• Övergångsbesvär. "Life Fytoöstrogen rekommenderas till kvinnor i övergångsåldern…"
• Torra slemhinnor. "…bidrar på ett positivt sätt till slemhinnornas funktion i ögon, mun och underliv." 
• Kvinnligt nätverk som inspirerar. "Läs mer om Lifes samarbetspartner 4good - Sveriges största kvinnliga inspirationsnätverk…"

Jag är man och jag fyller snart 29 år. Detta känns missriktat.

/K

Effekt

Skrev redan i november att jag investerat för att försöka bli snabbare, så det kanske vore på tiden att skriva några rader kring det. 

Jag har kört med effektmätare under några veckors tid. Beställde en Power2max från Tyskland som jag monterade på tempohojen. Så jag kör alla mina trainerpass med effekt nu mera. Power2max upplever jag som väldigt användarvänlig då den kalibrerar sig själv så fort man låter bli att trampa under 4-5 sekunder. Det går även utmärkt att byta batteri själv, när det blir tid för det.

Till detta blev det en Garmin Edge 500 som läser effekten från vevpartiet via ANT+. Det finns väldigt många inställningsmöjligheter så jag tänker inte gå igenom allt, själv programmerar jag bara in passet jag ska köra. Vilka tider och vilket effektintervall jag skall hålla mig inom under varje "lap". När jag sen kör på trainern så har jag 8 informationsfönster framme på displayen samtidigt, bl.a; Effekt, Effekt (3s), Effekt (30s) och Effekt (lap). Man får med andra ord en väldigt överskådlig bild över vilken effekt man håller och hur trenden är. I början av varje "lap" visas i mitt fall vilket effektintervall jag skall hålla mig inom och under hur lång tid. Det är dock svårt att stirra sig blind på effekten eftersom den i princip aldrig står still, att styra efter kadensen är desto enklare och man hittar snabbt rätt kadens att styra effekten efter.

Lite reflektioner kring det här med att träna med effekt då…..  Jag har väldigt dålig känsla för hur hårt jag kör och hur jämnt jag kör. Och jag tror inte att det specifikt gäller just mig. Det är väldigt svårt att veta exakt hur många watt man drar utan att titta på displayen. Och känslan tenderar också att driva iväg lite efter hur pigg man känner sig och så vidare. Det här med dagsform, humör och om man precis kört lite hårdare eller lite mjukare gör att känslan inte stämmer överens med verkligheten riktigt. För att ta ett exempel så ligger jag på 150 watt när jag värmer upp. Det kan ibland kännas lite segt första 5-10 minutrarna innan man kommer igång. När jag sedan varvar ner under slutet av passet så känns 150 watt löjligt lätt.

Sammanfattningsvis efter 4-5 veckor med effektmätare så tror jag att man som nybörjare eller motionär har väldigt mycket att tjäna på att träna med effekt, förmodligen mer än proffsen som tränar väldigt mycket och har god kännedom om intensitet och ansträngningsgrad. När det sedan kommer till tävlingsdagen och en ironmancykling på 18 mil så tror jag man har ett fantastiskt verktyg till hands. Om man nu vet vad man klarar av och vad man bör sikta på vill säga. Det blir väldigt mycket enklare att bromsa sig själv när man ser exakt hur hårt man cyklar, exempelvis.

Ja, lite om mina reflektioner kring hur det är att träna med effekt. Den tråkiga biten är att när man börjar googla effekt hos duktiga cyklister/triathleter så inser man hur otroligt klen man är. Men det kom väl inte som en blixt från klar himmel tyvärr. Desto mer man läser, desto mer förstår man också att olika effektmätare visar olika mycket. Så man kanske inte skall jämföra sig för mycket med andra, det viktiga är att ens egen mätare är konsekvent. Nog med ursäkter, för den som vill veta ligger jag kring 250 watt i funktionell tröskel (FTP). 

/K

Årets tävlingsdebut

Ja då har man klarat av tävlingsdebuen för året och det var ju ingen succé direkt. Enligt plan skulle det bli en hel del längdskidor denna vinter som en fin basträning till Lanza och några långlopp för att vara i form till vasaloppet. Men vintern sviker och debuten blev istället orientering och Säffle OKs skinklopp på trettondagen, en fin tradition. Skrev in mig på långa banan, laddad upp över öronen. Liten omväg efter startstämpling och sedan iväg. En rolig 6,8km bana med 16 kontroller, men efter att slarvat lite på väg till 8:an så upptäckte jag väl framme att min stämpelpinne var borta. Stämplade i kartan och letade sedan efter pinnen genom att springa tillbaka till sjuan, men ingen pinne å finne. Fortsatte banan hela vägen och kom i mål på ca 46 min. Mitt resultat blev "UTESLUTEN", vinnaren vann på 46 min. Om bara .... Men, det är ju så att orientering består av fler moment än springa fort och rätt, har man inte ordning på sina prylar är man ej värd att vinna, jag e inte bitter. Var trots detta en riktigt kul tävling, med ärtsoppa innan prisudelningen, och även för de uteslutna.

\P

Teknikens under

Tillbaka till verkligheten. Med en förkylning i släptåg, förmodligen välförtjänt efter att ha haft det allt för bra under några dagar.

Det fanns ett gym på ön. Med fria vikter, spinningcyklar och skinande nya, fina, fräscha löpband från Life Fitness. Nu åkte jag inte till Maldiverna för att gå på gym, det blev mest barfotalöpning på stranden. Men under en regnig eftermiddag kändes det som en bra idé. Efter lite uppvärmning på spinningcykel (vilket jag snart fann meningslöst då jag hade löpskor på fötterna samtidigt som cyklarna var utrustade med de största sadlar jag någonsin sett) hoppade jag över till löpbandet. Fick ställa in vikt och grejer, flott. Sen var det bara att välja fart och lutning. Springer i princip aldrig på löpband så det kändes lite som koordinationsövning första metrarna. Men, snart fann jag det ganska intressant att ställa in en hastighet och rätta sig efter den. Körde ett kort pass:

Började med 5 minuter i 5:00 fart.
Följt av 15 minuter i 4:20 fart.
Följt av 5 minuter i 4:00 fart.
Följt av ett tryck på "cool down"...

Då sänker maskinen ögonaböj till 7:20 fart! WTF liksom?? Customized cool down my ass. Justerade upp farten för att åtminstone kunna springa. Den glädjen varade inte länge, för den sänkte snart till 7:20 igen. Det blev 5 minuters kamp mellan människa och maskin där jag fick justera upp farten så snart maskinen sänkte den igen.

Jag googlade "intelligent treadmills" och fick 24 miljoner träffar.
Jag förstår inte varför.

/K

Semestertider

Har kört på i 7 veckor, tiden går... I princip utan någon intensitet att tala om, undantaget simningen. Tanken var ursprungligen att komma igång, känna på veckodosen och sedan stegra tiden men fortsätta köra riktigt lugnt. Jag har reviderat det lite och kommer istället försöka bibehålla träningstiden jag ligger på nu (drygt 10 timmar) och lägga på lite mer kvalitet. Försöka träna smartare redan nu helt enkelt. 2 vilodagar blir 1 vilodag.

Det är november. Vintertid. Trögt på jobbet är det också. Så för att lysa upp tillvaron har jag lättat på plånboken. Vill inte avslöja riktigt vad än men ett utav köpen gör mig garanterat snabbare på cykeln. Det mesta syftar dock till att effektivisera min träning och därmed göra mig snabbare. Det kommer säkert upp lite bilder och recensioner här på bloggen tids nog. Nu blir det fortsatt fokus på träningen fram till söndag, på måndag flyger jag till Maldiverna för lite semester med tjejen som möter upp.

Simglasögonen följer med.

/K